Vid beredning av er ansökan tar handläggaren hänsyn till statsstödsreglerna som är en del av EU:s konkurrenslagstiftning och ska säkerställa en väl fungerande inre marknad. Reglerna utgår från ett generellt förbud mot att ge statligt stöd. De centrala bestämmelserna finns i EUF-fördragets artiklar 107-109. För att ett stöd ska betraktas som ”statligt stöd” enligt 107.1 ska följande kriterier vara uppfyllda;

  • Stödet utgörs av offentliga medel (stöd från stat/kommun/landsting/offentligt ägda bolag)
  • Stödmottagaren är ett företag. Företagsbegreppet ska tolkas brett och avser varje organisation – oavsett juridisk form eller ägande – som med eller utan vinstsyfte bedriver ekonomisk verksamhet – köper/säljer varor eller tjänster på en eller flera marknader. Den ekonomiska verksamheten omfattar inte offentlig maktutövning eller verksamheter av ren social natur.
  • Stödet medför ett gynnande (Exempel: stöd riktas specifikt till ett eller flera företag, geografisk avgränsning, sektors- eller branschspecifika förmåner, typ av företag, t.ex. storlek eller företagsform, utrymme för skönsmässiga bedömningar, direkta bidrag, lån eller lånegarantier till förmånliga villkor, försäljning till underpris/köp till överpris, skattenedsättningar, tillhandahållande av tjänster eller andra förmåner på förmånliga villkor.
  • Stödet snedvrider eller kan snedvrida konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Det räcker med att företag i ett annat land har ett potentiellt intresse att etablera sig på området eller att det handlas mellan medlemsstaterna med varan/tjänsten, om påverkan på samhandeln fastställs så förutsätts även påverkan på konkurrensen.

Om privata aktörer (till exempel företag och ekonomiska föreningar) deltar i ert projekt måste ni tänka på att de inte får konkurrensmässiga fördelar i och med att stöd betalas ut. Utgångspunkten är alltså att statligt stöd i huvudsak är förbjudet med vissa undantag. Det är stödmottagarens ansvar att kunna visa om projektet innehåller aktiviteter som innebär statsstöd och i så fall också kunna redogöra för hur de följer regelverket för undantag. För beviljande enligt de minimis/bagatellmessig støtte förutsätts därför att sökanden lämnar in en utredning om det stöd av mindre betydelse som redan har beviljats. Stöd av mindre betydelse, de minimis, betyder att stöd får lämnas med upp till 200 000 euro per företag under en period av tre år (innevarande år och de två föregående beskattningsåren).

På norsk side sier Kommunal- og moderniseringsdepartementet følgende:

Bestemmelsen i EØS-avtalens artikkel 61 (1) fastslår at offentlig støtte i utgangspunktet er forbudt. For å omfattes av EØS-avtalens regler om offentlig støtte, må støttemottaker være et foretak i EØS-avtalens forstand. Forbudet må offentlig støtte retter seg altså ikke mot støtte som gis til f.eks. privatperson, til offentlige instanser som driver myndighetsutøvelse eller til offentlig administrasjon med mindre de opptrer som foretak. Følgende seks vilkår (krav) må være oppfylt for at et tiltak skal defineres som offentlig støtte iht. EØS-avtalen artikkel 61 (1).

  • Støtten må innebære en økonomisk fordel for mottakeren
  • Støtten må begunstige enkelte foretak eller produksjonen av enkelte varer eller tjenester (selektivitet)
  • Støtten må være gitt av staten eller av statsmidler i enhver form
  • Støtten må vri konkurransen eller true med å vri konkurransen
  • Mottaker av støtte må drive økonomisk aktivitet (foretaksbegrepet)
  • Støtten må være egnet til å påvirke samhandelen mellom EØS-landene

Dersom svaret er NEI, på et eller flere av de av ovennevnte vilkår, er støtten lovlig i hht EØS avtalens regler om offentlig støtte.

Sekretariatet vil i forbindelse med gjennomgangen av søknaden vurdere søknaden i lys av ovennevnte kriterier.

 

Om stöd betalas ut i strid med dessa regler innebär det en risk att stödmottagaren blir återbetalningsskyldig för det stöd som betalats ut inklusive ränta.